Zacke på dagis...
Dag 6. Fredag 8/9:
Hm. Jag skulle skrivit det här i fredags, känner jag. Nu minns jag ju inte riktigt vad som hände. Zacke var lite ledsen när jag gick, men det gick över. De fick glass och härjade massor. När jag skulle hämta honom ville han iNTE gå hem. Han ville äta med de andra... Eller nåt sånt. :)
Dag 7. Måndag 11/9:
Zacke är på strålande humör hela morgonen, sjunger och babblar oavbrutet. Väl i vagnen på väg till dagis är han knäpptyst, men verkar tillfreds. Han vinkar till bilarna vi möter och hejar på stressat folk på väg till jobbet.
När vi svänger in mot dagis, börjar han snyfta lite. Jag lyfter honom ur vagnen och han gråter och skrattar om vartannat. Han går uppför trappen och in på dagis. Jag hänger in hans nya regnkläder och plockar i smutsvätt att ta med hem. Han gråter och jag lyfter upp honom. Vi pratar en stund om att han ska vara på dagis och att jag ska hämta honom. Sen går vi och hälsar på alla fröknar och barn. Han gråter och skrattar hela tiden.
Jag sätter ner honom på golvet och hans dagiskompisar vill att han kommer och leker. Zacke vill leka, men vill inte att jag ska gå. Fast egentligen tycker han att det är roligare att leka med barnen och fröknarna utan mig, eller så vill han att jag ska vara kvar.
En av fröknarna lyfter upp honom i famnen och jag stryker hans kind. Fröken pratar med Zacke och berättar vad de ska göra under dagen. Jag går mot dörren och hör att han slutar gråta och pratar med fröken mellan snyftningar och snörvlingar. När jag kliver ut genom dörren hör jag ett litet fniss från Zacke som förmodligen kramar fröken.
Skador: Krossad näsa (... typ. Zacke tjongade i sin redan ömma, förkylda näsa i min skalle när jag skulle borsta tänderna på honom)
Uppdatering. När jag hämtade Zacke, berättade en av fröknarna (som är ruskigt lik min faster Marie!) att Zacke suttit i knät under morgonsamlingen och sjungit med i morgonsången. Unge herr N (2 år) är Zackes bästis på dagis. N finns vid Zackes sida hela tiden, busar och lär honom hur man ska göra på dagis. N kramar och tröstar Zacke när han ramlat.
Zacke slukade en banan på vägen hem, men somnade inte förrän vi var hemma och han lagt sig i sin säng.
Imorgon ska Zacke äta lunch på dagis.
Hm. Jag skulle skrivit det här i fredags, känner jag. Nu minns jag ju inte riktigt vad som hände. Zacke var lite ledsen när jag gick, men det gick över. De fick glass och härjade massor. När jag skulle hämta honom ville han iNTE gå hem. Han ville äta med de andra... Eller nåt sånt. :)
Dag 7. Måndag 11/9:
Zacke är på strålande humör hela morgonen, sjunger och babblar oavbrutet. Väl i vagnen på väg till dagis är han knäpptyst, men verkar tillfreds. Han vinkar till bilarna vi möter och hejar på stressat folk på väg till jobbet.
När vi svänger in mot dagis, börjar han snyfta lite. Jag lyfter honom ur vagnen och han gråter och skrattar om vartannat. Han går uppför trappen och in på dagis. Jag hänger in hans nya regnkläder och plockar i smutsvätt att ta med hem. Han gråter och jag lyfter upp honom. Vi pratar en stund om att han ska vara på dagis och att jag ska hämta honom. Sen går vi och hälsar på alla fröknar och barn. Han gråter och skrattar hela tiden.
Jag sätter ner honom på golvet och hans dagiskompisar vill att han kommer och leker. Zacke vill leka, men vill inte att jag ska gå. Fast egentligen tycker han att det är roligare att leka med barnen och fröknarna utan mig, eller så vill han att jag ska vara kvar.
En av fröknarna lyfter upp honom i famnen och jag stryker hans kind. Fröken pratar med Zacke och berättar vad de ska göra under dagen. Jag går mot dörren och hör att han slutar gråta och pratar med fröken mellan snyftningar och snörvlingar. När jag kliver ut genom dörren hör jag ett litet fniss från Zacke som förmodligen kramar fröken.
Skador: Krossad näsa (... typ. Zacke tjongade i sin redan ömma, förkylda näsa i min skalle när jag skulle borsta tänderna på honom)
Uppdatering. När jag hämtade Zacke, berättade en av fröknarna (som är ruskigt lik min faster Marie!) att Zacke suttit i knät under morgonsamlingen och sjungit med i morgonsången. Unge herr N (2 år) är Zackes bästis på dagis. N finns vid Zackes sida hela tiden, busar och lär honom hur man ska göra på dagis. N kramar och tröstar Zacke när han ramlat.
Zacke slukade en banan på vägen hem, men somnade inte förrän vi var hemma och han lagt sig i sin säng.
Imorgon ska Zacke äta lunch på dagis.
Kommentarer
Trackback